Hinderytor

MSA – Minimum Sector Altitude (gäller för instrumentflygplatser)

Den första delen av en inflygning till en instrumentflygplats benämns Initial Approach, och lägsta flyghöjd bestäms här av MSA-ytan. Denna yta baseras på inflygningsfyren till respektive bana och är en cirkel med 55 km radie. Denna delas upp i fyra kvadranter; nordväst, nordost, sydväst och sydost. Varje kvadrant ges 300 meters marginal till högsta hinder. Exempel: Nordöstra kvadranten har ett högsta hinder på 155 meter över havet. Lägsta flyghöjd i denna kvadrant på väg till inflygningsfyren blir då 155m + 300m = 455 meter.


Karta: Cirkeln visar MSA-ytan för inflygning bana 27, 
Norrköping Flygplats (klicka på bilden för större karta)

   

TAA - Terminal Arrival Altitude (gäller för RNP-inflygningar)

Användandet av TAA motsvarar det för MSA, men för RNP-inflygningar. För varje Initial Approach Fix (IAF) fastställs en lägsta höjd, TAA. TAA beskrivs som en halvcirkel eller kvadrant med 55 km radie.

Karta: Visar TAA-ytorna för RNP-inflygning bana 27, 
Norrköping Flygplats

   

Holding, Racetrack, Intermediate, Final, Missed Approach  (gäller för instrumentflygplatser)

När inflygningen påbörjats kan flygtrafikledningen placera flygplan i väntlägen, sk holding, pga trafiksituationen. Detta läggs i närheten av flygplatsen, oftast vid en radiofyr. När flygplanet har klart för inflygning flyger det ut från fyren för att vända tillbaka mot fältet – sk racetrack. Med flygfältet rakt fram kommer man in i intermediate approach, för att i slutskedet befinna sig i final approach.  Om man inte ser banan på lägsta höjd (minima), måste man avbryta inflygningen och göra en sk missed approach.  Ytterligare en variant på inflygning går till så att man gör inflygningen till en bana, för att sedan gå runt flygfältet med marksikt och landa på en annan bana, detta kallas circling. Gemensamt för alla ytor är att ju närmare man kommer banans tänkta förlängningslinje, desto sämre förutsättningar är det att uppföra hinder. 

Andra sätt att göra inflygningar är radarledning och STAR (Standard Arrival Route)-inflygning. I båda dessa fall flyger man en kortare väg mot fältet. I alla dessa skeenden måste en erforderlig hindermarginal hållas.



Karta: Hinderytor för racetrack, inflygning och missed approach för bana 27, Norrköping Flygplats (klicka på bilden för större karta)

Förklaring av hinderytor:
1A Racetrackyta, primär*
1B Racetrackyta sekundär**
2A Intermediate approach-yta, primär*
2B Intermediate approach-yta, sekundär**
3A Final approach/Initial Missed Approach-yta, primär*
3B Final approach-yta, sekundär**
4   Missed approach-yta 
Dessutom finns circlingytan närmast flygfältet som i princip inryms inom ovanstående ytor.
*) Primär yta har en fast hindermarginal
**) Sekundär yta har en gradvis mot ytterkant minskande    hindermarginal

   

ICAO Annex 14-ytor

(gäller allt från instrumentflygplatser till mindre gräsfält - kallas också ”BCL-ytor” eller ”hinderbegränsande ytor”)
I flygplatsens omedelbara närhet finns hinderytor som garanterar att flygplan och andra luftfartyg kan stiga från och sjunka in till banan utan att komma för nära underliggande hinder. Det finns olika ytor, exempelvis start-, stig-, och inflygningsytor som reglerar hinderfrihet i banans förlängning. Horisontell yta och konisk yta reglerar hinderfrihet runt hela fältet. Dessa ytor till skillnad från inflygningsytorna berör både visuell- som instrumentflygtrafik och är själva grunden i en flygplats hinderytor. 

De flesta av dessa ytor finns på Trafikverkets webbplats. LFV tar hänsyn till dessa ytor i våra flyghinderanalyser.


Karta: ICAO Annex 14-ytor där de kilformade ytorna är start/inflygningsytor och de ovala är horisontell/konisk yta. (klicka på bilden för större karta)

 

 

 

SID (Standard Instrument Departure) och Omni Directional Departure

Vid större flygplatser finns oftast fastställda utflygningsvägar för piloten att flyga, s.k. SID, som leder bort flygtrafiken från flygplatsen och ansluter till flygvägssystemet högre upp i luftrummet.

Vid alla flygplatser kan man använda sig av s.k. Omni Directional Departure, som innebär att piloten stiger till en fastställd höjd för att sedan svänga i valfri riktning och alltid vara fri från hinder. I alla dessa skeenden måste en erforderlig hindermarginal hållas.


Karta: RNAV SID för Stockholm/Bromma flygplats.